Jazz

Gör Ditt Eget indeXzine Webkort och skicka till en vän

	`En inbjudan till en jazzbiografi`

60-talsjazz i Chicago The Open Air Meeting ~ Marty Ehrlich Muhal Richard Abrams	För trettioåtta år sedan (1961) bildade en okänd jazzmusiker, Muhal Richard Abrams, Chicagogruppen "The Experimental Band". Gruppen tilldrog sig intresse från andra unga jazzmusiker runt om i Chicago som var för sig också var intresserade av att bryta med en mängd jazzmusikaliska konventioner. Genom "The Experimental Band" lärde dessa musiker känna varandra och 1965 föddes ett större kollektiv med ett 30-tal medlemmar, AACM (the Association for the Advancement of Creative Musicians), även detta under ledning av Abrams. Denna sammanslutning kom åren fram till 1969 att omfatta och utveckla några av de mest säregna individuella begåvningar som jazzmusiken frambringat. Den störste, som det skulle visa sig under 70-talet, var Anthony Braxton. "Vore han bildkonstnär skulle han skapat en ny -ism, för hans lidelse är lika stor som hos en Picasso eller Mondrian" (Tomas Millrot i Orkesterjournalen april 1973).

Tidiga influenser Braxton: Composition no 165 for 18 Instruments	Braxton föddes 1945. Han växte upp i Chicago och började ta lektioner på klarinett vid elva års ålder. Tre år senare (1959) började han spela altsaxofon. Han studerade vid en musikhögskola i Chicago men tog aldrig någon examen. "Musikundervisning bör framhäva kärleken till musiken som konstart hos musikerna - men jag serverades bara de empiriska aspekterna". 1964 började Braxton, 19 år gammal, sin egentliga musikerbana i en militärorkester i amerikanska 8:e armen på en bas i Korea. På lediga stunder ledde han ett flertal smågrupper som spelade i Coltranes anda. När Braxton kom tillbaka till Chicago 1966 slöt han sig till gruppen kring AACM, där han förutom musicerande undervisade i harmonilära fram till 1969. Dessa tre år blev mycket betydelsefulla för Braxtons utveckling. Han bildar sin första permanenta grupp, CCC (Creative Construction Company), med Leroy Jenkins, fiol, och Leo Smith, trumpet. En jazzgrupp utan rytmsektion!

Skivdebuten 10 (Solo) Compositions, 1988	Nu börjar Braxton också skriva musik; bl. a. en stor komposition för 100 bastubor (ouppförd) samt en för fem (inspelad flera år senare och finns på "The Complete Braxton"). Han skivdebuterar som sidoman på Muhal Abrams "Levels and Degrees of Light" som är det tredje resultatet på skiva av AACM:s verksamhet. Han påbörjade också flera tankegångar som blev av stor betydelse för hans senare musikaliska utveckling, ex. användandet av repetition i musiken (oberoende av Lamont Young-skolan som han kom i kontakt med först senare) och möjligheten av att ge solokonserter på saxofon. Det sista resulterade i den första av flera soloskivor, ett dubbelalbum, "For Alto" som snart fick kultstatus. Dessförinnan hade Braxton under eget namn gjort ett album med CCC.

De formativa åren Paris Concert ~ Dave Holland Barry Altschul Chick Corea Anthony Braxton Circle	1969 flyttade Braxton och de andra medlemmarna i CCC till Paris, där de i ett par års tid fortsatte att fungera som grupp och gjorde ett flertal skivor. Braxton fortsatte att leta efter nya uttryckssätt på sin altsaxofon, bl. a. genom matematiska studier av "ljudteorem". 1970-71 spelade Braxton i den kritikerlovordade kollektivgruppen Circle med Chick Corea, Barry Altschul och David Holland och arbetade samtidigt i - laboratoriegruppen - "Musica Electronica Viva" med målet att tillföra improvisationens omedelbarhet till elektronisk och orkestral musik. Resten av 70-talet gick Braxton sina egna vägar; skrev noterad musik för uttolkare (seriös), gjorde solokonserter, arbetade mycket med duoformatet men framträdde också flitigt med mer traditionellt sammansatta jazzgrupper. 1972 gör han en film för Massachusetts Institute of Technology, "Paris Streets". Efter dessa formativa år bosatte sig Braxton i Woodstock utanför New York och fick för första gången i sitt liv göra inspelningar för ett skivbolag (Arista) med utbyggt världsomspännande distributionsnät. Därmed fick Braxtons musik äntligen en reell chans att nå den vida uppskattning den förtjänar.

Braxtonska idéer Composition No - 173 Anthony Braxton	Musik borde vara deltagande och handla om att öka vår allmänna förståelse av livet, menar Braxton, men vår kultur (den västerländska) saknar ritualen, har inte utvecklats till den nivå där människor förnimmer på ett högre plan, därför reduceras musiken till en underhållningsgrunka. Men musiken har mer än bara ett ytligt intresse (att roa), den är mer än bara ett skådespel. Att vara kreativ är inget skådespel, inget säljbart, det är bara något människor gör och som handlar om att vara vid liv i ordets bredaste mening. Men hur illa det står till i vår kultur visas av att kreativ musik skrämmer de flesta människor, åtminstone innan den hunnit bli etablerad, förvandlad till skådespel, så att vi vederbörligen kan ta ställning till den som ett nytt värdesystem, en ny norm. Vi söker oss till det statiska bort från det rörliga, allt enligt Braxton.

Du är din musik Twelve Compositions Anthony Braxton	"Du är din musik" är ett ofta citerat Braxtonuttalande. Braxton menar att nyskapande inom musiken tjänar två syften; att nå större självinsikt och att ständigt upptäcka nya element i musiken som leder till ett bättre uttryck för denna insikt. Braxton är en av de stora jazzgiganterna i historien, men han själv är mycket blygsam på den punkten: "Musikens epoker kan omtalas i strukturella termer, grejen tycks vara att utveckla en ny struktur, men inget är egentligen särskilt nytt. Men genom att utveckla strukturer kan vi dra en viss uppmärksamhet till vad vi gör". - "Jag tycker inte om tanken att jag skulle vara speciellt avancerad eller att vissa musiker nått längre än andra. Hur kan man göra det när man bara spelar musiken som den själv kommer upp och försöker utvecklas som person genom den".

En ny inbjudan i nästa nummer:

Free
View
Sign
;

;