De är illusioner i den bemärkelsen att de inte är vad de omedelbart påstår sig vara. Den praktiska vardagserfarenheten och de vetenskapliga teorierna förefaller att avslöja en mångfald av självständigt existerande ting och händelser."

"Emellertid (är) det egentligt verkliga inte konkreta ting eller händelser utan den sammanhängande helheten av allt som vi kan erfara och uppleva. Denna sammanhängande helhet kallas det absoluta. Detta är det enda i sanning självständigt existerande. Sammanhanget och helheten är inte i sig något konkret eller materiellt. Det är inte något som existerar under en viss period eller är placerat på en viss plats i rummet. Det är snarare principerna för att vi skall kunna uppleva och erfara något konkret i tid och rum. Sådana principer är inte materiella föremål utan något ideellt."

"En princip för något är det som ligger till grund för att detta något är som det är och att det kan framträda, komma till uttryck på det sätt som det gör."

"En princip för bataljmålning är inte i sig målning av en strid, liksom en regel för hur man löskokar ett ägg varken är ett löskokt ägg eller kokning av ett ägg."

"En princip är något ideellt - eler med ett äldre uttryck - något andligt"

"Med idealism menas just den inställningen att det egentligt eller primärt verkliga är ideellt eller andligt. Vissa idealister tolkar detta sant verkliga som en opersonlig princip. Andra idealister anser att verklighetens kärna är ett gudomligt väsen. I samband med detta kännetecknas idealismen även av en annan grundprincip: att det som finns måste vara upplevt eller erfaret. Omvärlden är inte oberoende av medvetandet."

Vävmästaren indeXzine : "Som jag tolkar det är detta nästan på pricken av vad du har hävdat under alla år. Har jag rätt?"

Vävmästaren Världsbild Förlag : "Jepp!
Det är nästan på pricken. Dock talar Martinus om att den "absoluta" verkligheten är objektivt existerande. När vi upplever den blir den dock, naturligtvis, subjektiv för oss. Det är denna upplevda, subjektiva version, som måste förstås som "illusorisk". Verkligheten bortom förnimmandet ser ju inte ut som vi upplever den. Den kan bara omtalas som "X", något som är."

"Ett första argument gällande det vetenskapliga värdet av olika argument lyder som så att om ett sätt att förklara vissa händelser inte kan ifrågasättas oavsett vad som händer ( t ex att det var Guds vilja ) så ger argumentet ingen förklaring till vad som faktiskt händer. Därmed är varje annat argument vars felaktighet kan (göras uppenbar) så mycket bättre och så mycket mer förklarande. Det är bara sådana argument som är rationella argument och kan öka vår kunskap.

Ett annat sätt att inse samma sak är att ett bra argument måste "sätta ut hakan". D v s en detaljerad förklaring är alltid bättre än en mer diffus så länge ingen lyckas slå hål på argumenteringen just för att den lämnar mindre oförklarat.

De flesta dåliga argument kan kännas igen på att de inte ger en bättre förståelse än de förklaringar vi redan använder trots att de kommer med nya oförklarade påståenden. Alla argument som sätter gränser för rationaliteten - hit men inte längre kan man argumentera rationellt - är dåliga argument i just den bemärkelsen eftersom de bara kan förstås mot bakgrund av det vi redan förstår plus att de påstår - utan förklaring - att det finns den ena eller andra godtyckliga gränsen för vetenskaplig kunskap."

Jmf det första stycket med vävmästaren Världsbild Förlags argument att vi oberoende av våra handlingar inte kan nå kunskap om verkligheten bortom förnimmandet, åtminstone inte med rationella metoder.

Jmf det andra stycket med vävmästaren Världsbild Förlags argument att den sanna verkligheten bara kan omtalas som "X", en i sanning odetaljerad förklaring.

Jmf det tredje stycket med vävmästaren Världsbild Förlags argument att gränsen för vetenskaplig kunskap går vid förnimmandet, ett inte bara godtyckligt utan falskt argument eftersom det som urskiljer vetenskapliga förklaringar från de vardagliga är att de går bortom det subjektivt upplevda.

Fortsätt gärna diskussionen i Filosofiska klubben!