För andra fundamentala fysiska kvantiteter - som massa och energi - finns "konserveringslagar". Att energi varken kan skapas eller förstöras lär sig varje skolelev även om det bara är sant i det multiversella perspektivet och inte nödvändigtvis håller streck i varje universum (elektrisk laddning är däremot fullt ut konserverad i alla universa).

Men för kunskap finns inga sådana begränsningar. Den tycks både kunna förstöras och växa.

Bara för att inga lagar försluter kunskap betyder detta dock inte att kunskap är en oregerlig kvantitet. Kunskapens lagar är evolutionens. Varhelst det finns kunskap finns det (eller har funnits) liv och varhelst det finns liv har detta uppkommit steg för steg enligt lagarna för den biologiska evolutionen.

Kunskapsutveckling börjar alltid med ett problem. I den biologiska utvecklingen är problemet alltid en ekologisk nisch. I kunskapsutvecklingen försöker vi hitta bättre förklaringar för att komma runt ett problem. I den biologiska evolutionen är det generna som "förklarar" sin nisch och genmutationer som leder till nya förklaringar. I evolutionen av kunskap måste nya förklaringar stå emot rationella argument och kan i vissa fall elimineras med vetenskapliga experiment. I den biologiska sfären har "det naturliga urvalet" denna kritiska funktion.

Epistemologi och biologisk evolution styrs av samma detaljerade regelverk!

Är då inte ovanstående bara en tom analogi?

Tvärtom! Det detaljerade regelverkets innehållsmässiga dimension säger oss att varken för sin miljö välanpassade (d v s "kunniga") biologiska organismer eller fungerande förklaringar ("kunskap") kan uppstå i ett enda svep utan måste steg för steg utvecklas i en evolutionsprocess.

Enkla fysiska kvantiteter som inte kräver en utvecklingshistoria är de enda som möjligtvis skulle kunna kreeras fix och färdiga.