Warnsdorffs regelI början av 1800-talet kom en praktisk lösningsmetod. Då presenterade H. C. Warnsdorff i "Des Rösselsprungs einfachste und allgemeinste Lösung" (Schmalkalden, 1823) sin metod, för att enkelt konstruera springarfärder.Det gäller att undvika att skapa återvändsgränder - rutor från vilka springaren inte kan ta sig vidare utan att hamna på en redan besökt ruta. Därför undersöks inför varje drag de nya rutor, som springaren har att välja mellan. Man noterar hur många nya valmöjligheter, fria utgångar, de nya rutorna har, och väljer att gå till den ruta, som har minst med fria utgångar kvar. (Exempel: se [1] Warnsdorffs regel är en tumregel. Den är inte teoretiskt oantastlig [2], men fungerar bra för ett normalt 8*8 rutors schackbräde | |
Java appletten på den här sidan demonstrerar
Warnsdorffs regels effektivitet:
| |
2. Warnsdorffs regel ger lösningar, men inte samtliga lösningar. (Man kan göra vägval i strid med regeln och ändå uppnå en komplett springarfärd) Det finns ett drag av godtycklighet; vägvalen är ofta likvärdiga enligt regeln. Och på riktigt stora bräden uppstår problem. Warnsdorff hade knappast möjlighet att undersöka den saken, men Arnd Roth vid Max-Planck-institut für Medizinische Forschung presenterar en undersökning i "The Problem of the Knight"
3. Mer om Warsndorffs regels heuristiska natur och vad den egentligen kan prestera finns på Warnsdorffs regel II.
| Ändrad 00 03 08 | Antal besök:
|